Kanske kan man tro att de som lockas till kolonismen alla har samma bevekelsegrunder, men det stämmer inte alls. Lyckligt Lottad har frågat ett antal kolonister vad just de njuter allra mest av på sin lott. Lugnet och idyllen visar sig dock vara en gemensam nämnare för många.
Håkan och Lena Ahlquist
”Att komma hit efter jobbet och bara få slappna av. Det njuter jag verkligen av”, säger Håkan Ahlquist som tillsammans med Lena Ahlquist tog över kolonin 2007 efter hennes föräldrar. En ros på brevlådan skvallrar om att här bor det blomsterälskare. Ett hav med pioner står fulla med knopp. ”Känslan av frihet när jag kommer hit har jag med mig sedan min uppväxt här”, konstaterar Lena Ahlquist.
Maj-Britt Anderson
”Allt! Jag njuter av precis allt”, säger Maj-Britt Anderson. ”Och det beror nog mest på att vi lämnade vår villatomt i Örkelljunga förra året. Utan den här kolonin hade saknaden varit värre!” Maj-Britt berättar att kolonin inte är hennes, utan hennes sons och svärdotters. ”De har haft den i fem år nu, och jag bara älskar att vara här”, avslutar hon.
Bengt Andersson och Teresa Wendel
”Lugnet”. Att komma hit från stan och bara känna lugnet och höra fågelkvittret.” Det blir det spontana svaret när Bengt Andersson och Teresa Wendel svarar på vad de njuter mest av på sin koloni, som de haft i tolv år. Det finns förstås en sak till som Bengt Andersson gillar särskilt: att putsa på ögonstenen, en Harley-Davidson Fat Bob så att det slår gnistor om kromen i det skarpa solljuset.
Bozica Popov
När Bozica Popov beskriver det hon finner mest njutbart på kolonin, så väljer hon en oväntad detalj. ”Att få arbeta. Jag tycker om att arbeta hårt och mycket, och det är precis vad jag gör här.” Bozica har haft sin koloni i runt femton år, så hon har hunnit lägga ner mycket arbete. Resultatet är en mycket prydlig trädgård runt en väldigt välskött stuga.
Christer Asthage
”Skillnaden mellan stad och land är det jag gillar bäst. Och den sociala gemenskapen”, säger Christer Asthage som är vice ordförande i styrelsen för Kölnans Fritidsby. Tillsammans med Maj Söderberg köpte han kolonin för sju år sedan och har lagt ner ett stort arbete på trädgården. För dagen är en en ros som ska i jorden och tidigare har ett nytt trädäck kommit på plats. ”Det är Maj som är den som har grönast fingrar och jag är bra på att gräva och snickra,” säger Christer Asthage med ett leende.
Selena Removic
”Här finns massor att njuta av”, säger Selena Removic och lyfter upp sina båda hundar Rio och Zachy i famnen. Så påbörjar hon en uppräkning. ”Körsbär, plommon, jordgubbar, hallon, och till och med fikon, jag fick sjutton frukter i fjol!” Allt har dock inte fungerat. ”Nej, vattenmelon gick inte och min vinplanta fick stryk när det frös”, medger hon.
Familjen Ekander
”Att gå runt här och bara titta på allt som blommar. Det njuter jag verkligen av,” säger Lena Ekander som tillsammans med Kjell Ekander är kolonister sedan många år. ”Ett år var vi utan koloni, men sedan köpte vi den här. Det gick inte att vara utan”, säger Lena Ekander med ett skratt. För dagen är barn och barnbarn på besök: Anna, Daniel och Isabelle Ekander. Och hunden Molle som glatt svansar omkring överallt.
Eva Alexanderson
”Det jag njuter mest av är tystnaden och friheten”, säger Eva Alexanderson, medan hennes hund Ada, en korsning mellan foxterrier och whippet, svansar runt kring hennes fötter. De båda har precis klivit in genom grinden till sin kolonilott. ”Man kommer verkligen bort från stan”, fyller Eva i, och drar sig till minnes en benämning på koloniliv som hon gillar: ”På landet i stan”.
Sven Skoglund
”Ledighet och avkoppling är det jag njuter mest av i kolonin”, säger Sven Skoglund som haft sin koloni på Kölnan i 30 år. Så det är uppenbart att han trivs med platsen och livet här. Han funderar vidare på frågan en stund. ”När barnen var små var det annat liv. Nu är det barnbarnen som sätter fart här. Som pensionär tar jag det lugnt, även om det alltid finns att göra på stugan och i trädgården.”
Ingrid Perlhagen
”Oj, vilken svår fråga!” Ingrid Perlhagen tänker så att det knakar. Sedan har hon svaret klart. ”Det är nog skönheten i alla fall”, säger hon. ”För ett par dagar sedan gick jag en sväng på området, och det var overkligt romantiskt.” En annan sak Ingrid njuter av är Solhällans breda gångar. ”Då kan man köra in tunga växter med bil”, säger hon, och hanterar en rejäl Agapanthusplanta.
Bosse Andersson
”Just nu njuter jag av att så och sätta växter, och titta på hur potatis och lök sticker upp ur jorden”, berättar Bosse Andersson. ”Allt går framåt nu, och allt är positivt.” Sin koloni har Bosse haft i ett tiotal år, men han har vistats på samma lott längre än så. ”Ja, jag tog över kolonin efter mina föräldrar, så jag kom först hit 1961”, avslöjar han. ”Och nu har det blivit ett litet gift!”
Anne Åberg Olsson och Tomas Olsson
”Att pyssla och plantera. Det är spännande att se hur allt kommer att ta sig”, tycker Anne Åberg Olsson som tillsammans med Tomas Olsson haft kolonin i 23 år. För stunden står hon med sekatören i handen och fixar till grönskan över portalen vid grinden. Under åren har de moderniserat stugan och tillbringar gärna hela säsongen här. ”Att få vakna varje morgon till fågelkvitter är en av höjdpunkterna med att vara här”, säger båda.