KOLONILIV
Ju fler kolonier, desto färre- läkare behövdes. Ungefär så samman-fattade en läkare på 1800-talet hälsovinsterna med att ha en kolonilott.
Odling har ju alltid
varit en central del av koloniområdena, såväl det som är avsett att ätas och sådant som
odlats av andra skäl. Men det är långt ifrån det enda man ägnat sig åt.
koloniområden var bra för både kropp och ande.
Leipzigläkaren Daniel Gottlieb Schreber menade att ju fler kolonier som fanns, desto färre läkare och sjukhus behövdes. De så kallade ”Schrebergarten” som utvecklades från 1860-talet med utgångspunkt i hans idéer, utmärktes av att koloniområdet rymde såväl odlingsverksamhet som lekplatser.
När Pildammskolonin planerades av stadsträdgårdsmästare Johan Kristoffer Wolff på Malmö Förskönings- och planteringsförenings uppdrag, ritades två lekplatser in centralt på området. Tankarna om koloniernas hälsobefrämjande möjligheter genom vistelse utomhus i den friska luften, som kontrast till den ohälso-samma staden, lyftes också av svenska kolonitillskyndare som Rudolf Abelin och Anna Lindhagen. Man kan se de idrottssektioner som utvecklades på många koloniområden som initiativ i denna riktning.
På många koloniområden kom gemensamma aktiviteter såsom dans och midsommarfester att bli vanliga, inte minst sedan sommarstäderna med deras fokus på rekreation kommit till i början av 1920-talet. Midsommarfesterna på Södra Sommarstaden blev stora tillställningar och femårsjubileumet 1924 firades med en stor utställning. En av kolonisterna skrev också ett spex, ”Sol, sommar och förnöjelse eller Här skall bli annat av ”, som uppfördes på Frimurarehotellet med några av kolonisterna som skådespelare. Bland lustifikationerna ingick såväl myndigheternas regelverk som säregna kolonister.
Foto: Stadsarkivet
Att anordna gemensamma aktiviteter var viktigt, och bidrog till en känsla av gemenskap som kunde vara till fördel när det gällde att underhålla och utveckla området. Det innebar också att social kontroll utvecklades. Det kunde vara till fördel så tillvida att man kunde ha uppsikt över varandras stugor och odlingar, men innebar också att det inte var (eller är!) ovanligt att kolonister tillåter sig att ha synpunkter på hur grannar och andra utformar såväl byggnader som odlingar och vad som ligger inom de regelverk som beslutats om gemensamt.
Även observatörer utanför kolonierna kunde ha synpunkter på hur där såg ut. På 1920-talet beskrevs kolonierna på följande sätt i Sydsvenskan: ”Om man tar en stor gryta och plockar dit hus och bleckplåt, ett hundratal meter säckväv, höns och fjäderfä, stängsel, bräder och stenar samt en del träd och buskar, tillsatte kompositionen med en dosis av olika färger och lät allt detta smälta samman till en impressionistisk studie, så skulle det ungefär bli resultatet av en hypermodern kolorists försök att ge en bild av området ute på Sofielund”.
Foto: Stadsarkivet
På äldre fotografier från koloniområdena poserar vanligen hela familjen framför stugan. En intressant aspekt är att trädgårdsredskap vanligen inte visas upp, däremot är musikinstrument mycket vanliga. Gitarrer och dragspel är kanske oftast förekommande, men det finns också bilder där man plockat ut en trattgrammofon! Koloniområdena har ofta förknippats just med festligheter, dans och nöje.
Man kan tänka sig att den trångboddhet som upplevdes under det tidiga 1900-talet ledde till att koloniområdena blev ventiler för frihetslängtan på många sätt.
Polisanmälningar om oväsende och fylleri på koloniområdena är inte ovanliga under 1900-talets första decennier, och när koloniområdet Zenith ville utvidga sitt område så att det skulle gränsa till epidemisjukhuset, hade Malmö Stad invändningar.
Det var nämligen så att direktionen på Malmö allmänna sjukhus klagat hos Drätselkammaren över oväsendet från Pildammskolonin: ”Vid upprepade tillfällen under förliden sommar från de därstädes redan befintliga koloniträdgårdarne patienterna blivit störda av musik, sång och oljud sent på aftnarna, ja till och med vid midnatt, om vilket förhållande anmälan för övrigt blivit gjord till polismyndigheten.”
För att undvika att denna typ av olägenhet skulle drabba även epidemisjukhuset beslöt man att hyra ut den efterfrågade marken vid Zenith, förutom den del som var belägen närmast epidemisjukhuset, och beslutade samtidigt att införa ett förbud mot sång, musik och annat oväsen i kolonierna efter klockan 10 om aftonen.