Lys upp i höstmörkret med att planera för nästa års vårflor. Nu i början av september kan man börja plantera vårens blommande lökar.
Det är bra att plantera ganska tidigt på hösten medan lökarna fortfarande är i bra skick och har gott om tid att rota sig innan frosten kommer. När man kommer hem med sina lökpåsar är det en god ide att öppna dem för att slippa fukt och mögel i förpackningen. Om de inte ska ner i jorden direkt, så förvara den öppnade påsen på en mörk och sval plats.
De flesta blomsterlökar vill ha en väldränerad jord. Blir de stående i en för blöt jord så kan de ruttna. När de grävs ner kan man blanda ner lite benmjöl som gör att lökarna klarar av att stå emot angrepp av svamp och sjukdomar och även klarar minusgraderna. Lökarna ska planteras på ett djup av 2–3 gånger sin egen höjd och med den spetsiga delen uppåt.
Plantera gärna lökar tillsammans med tidiga perenner i rabatten, då kommer perennerna att dölja de nedvissnade lökarna när de blommat över. För att få största effekt av lökplanteringen är det en bra ide att gräva ner dem i grupper om cirka 7–10 stycken, istället för en och en. I gräsmattan kan man skapa slingor eller öar av smålökar som efter blomning klipps ner i samband med första gräsklippningen. För de större lökväxterna, som till exempel tulpaner och narcisser, är det viktigt att de får stå kvar cirka åtta veckor efter att de blommat över för att näringen ska gå tillbaks till löken. Därför är det extra bra om de är samplanterade med perenner som döljer de nedvissnade bladen.
Det vi i dagligt tal kallar för lökar är en grupp växter som heter geofyter, där lökväxterna ingår. Geofyterna har som övervintringsstrategi att ha sina näringslagrande organ under markytan. Till geofyterna hör också knölväxter (exempelvis cyklamen), stamknöl (som krokus och montbretia), rotknöl (dahlior), och rhizom (till exempel vitsippa).
Ut och gräv!
Honungslökar: (nectaroscordum) Honungslöken har klockformade blommor i grönt, purpur och vitt. De sitter på en hög stängel som är cirka 90–120 centimeter hög och ger ett intressant intryck. Passar fint i perennrabatter med sol till halvskuggiga lägen. Blomningen varar länge och blommorna går även fint till snitt. Bladverket har en lukt av lök som inte brukar uppskattas av rådjur, hare, kanin och sork.
Hundtandsliljor: (erythronium) Löken är ömtålig och har ett tunt skal som gör den känslig för uttorkning. Blommorna är cirka 20–30 cm höga med en eller flera blommor per stjälk och bakåtböjda kalkblad. Färgen skiftar mellan vitt, gult eller olika nyanser av lila-rosa. Passar fint i woodland-planteringar med vandrande skugga och jämnfuktig, sval jord. Trivs bäst i orörda jordar där den kan utvecklas till fina bestånd.