Det tog tre år, men nu är den nya gången klar.
En ökad tillgänglighet har säkrats via en dubbel rad betongplattor mitt i grusgångarna mellan stugorna.
Gången är ett prydligt exempel på hur samarbete mellan kommunen och kolonisterna kan leda framåt.
Lars Brobeck, parkintendent i Lunds kommun, lutar sig tillbaka i trädgårdsstolen och smuttar på ett glas cider.
– Det är viktigt med välfungerande koloniordföranden, säger han. De är vår förlängda arm ut på koloniområdena.
Vi sitter i solgasset utanför Örjans klubbstuga och diskuterar kolonier och framtid. Med i samtalet är Sol-Britt Andersson, Örjans ordförande, och hennes vice Lars Holmqvist. Frågorna är många och engagemanget stort. Hur blir det med kolonierna i framtiden? Sol-Britt Andersson uttrycker en oro för att försvunna koloniträdgårdar skulle kunna komma att pressa upp priserna till orimliga nivåer på de kvarvarande områdena. Hennes eget område, Örjan, var ursprungligen tre koloniträdgårdar. Två av dem fick vika när Alfa-Laval behövde marken. Nu finns det bara sjutton stugor kvar.
– Jag ser ingen anledning till oro, säger Lars Brobeck. Tvärtom har det vuxit fram en vilja att bevara koloniområdena. De utgör en viktig del av de gröna ytor som omhuldas starkt av de beslutande.
– Kolonierna är viktiga, slår parkintendenten fast.
Överlag fungerar kolonierna utmärkt, menar Lars Brobeck. Någon enstaka gång kan det uppstå tvister, till exempel om kolonister upplever att en tomt på deras område missköts. Då hamnar frågan på kommunens bord, eftersom det ju är kommunen som äger marken.
Annars lägger sig kommunen inte i koloniernas verksamhet om man kan undvika det. Det är frihet under ansvar som gäller. Dock handhar kommunen fasta installationer på områdena, som till exempel toaletter, kompost och staket, och man ansvarar för olika former av underhåll, som singel till gångarna etcetera.
Till sin hjälp har man på Tekniska förvaltningen, där kolonierna sorterar under park- och naturkontoret, en budget på runt 100 miljoner kronor. Men det är förstås bara en del av de pengarna som kommer kolonierna till godo; det finns runt åtta miljoner kvadratmeter park att ta hand om i staden. Bland annat.
Arbetet med kolonierna handhas av KL-gruppen (Kretsloppsgruppen), där ett tjugotal personer ges tillfälligt arbete medan de väntar på att slussas vidare ut i arbetslivet. Det hela har fallit väl ut hittills, och en betydande del av arbetsskaran har säkrat andra jobb i samhället.
Kan man då tänka sig fler koloni- och odlingsområden i ett framtida Lund?
– Absolut, svarar Lars Brobeck. Det finns förvisso parkområden med kulturhistoriska värden som måste bevaras, men annan parkmark kan mycket väl upplåtas, både till trädgårdskolonier och för stadsodling. Det finns ett sug efter båda delar, berättar han.
På eventuellt tillkommande trädgårdskolonier får man alltså räkna med att den nya gångtypen med betongplattor i mitten blir regel. Innan Sol-Britt Andersson lade sitt förslag talades det om en asfaltering, för att tillförsäkra alla människor en tillgång till koloniområdena.
– Det här blir mycket trevligare, säger Sol-Britt. Det blir mera som det alltid har varit. Det enda problemet är att det kan bli halt på vintern. Men då kan man ju gå i singeln bredvid plattorna!