ELINELUND/MALMÖ
Kolonin på Elinelund är Ingrid Brines projekt. Här får hon utlopp för sin kreativitet och skaparglädje.
Varför blev det just den här kolonistugan?
– Jag har alltid bott i lägenhet, men lånade gärna andras trädgårdar för att rensa ogräs i. Med tiden började jag inse att jag borde skaffa en egen trädgård och så hittade vi den här kolonin, bara en kvarts cykelväg hemifrån. Vi tittade på några olika och så föll valet på den här. Det sade inte pang direkt när jag kom in här, men jag tänkte att det kan bli bra med lite arbete. Jag är van att jobba och fixa. Det har jag fått med mig från min mor som var en mästare på att återanvända och göra om.
Var det ett bra val?
– Ja, nu efter all renovering och när allt är klart. Tyvärr visade det sig att golvet var helt genomruttet, vilket vi inte insåg när vi köpte stugan. Det fanns en viss lukt i stugan, men vi kopplade inte den till golvet.
Vad var det första ni fixade när ni flyttade in?
– Det var golvet. Vi fick bryta upp hela golvet och lägga nytt.
Beskriv känslan när du kommer hit:
– Lugn och glädje. Här är en lättsam stämning på kolonin som jag trivs med. Jag hinner sällan så långt innan jag börjar klippa och fixa. Att rensa och låta händerna arbeta skänker mig alltid ro.
Vilken är den största förändringen ni gjort?
– Alla räta linjer i rabatter och stenläggningar har blivit rundade och fått mjuka former. Jag älskar att återanvända saker och det här är en riktig återbruksträdgård. När de bytte ut plattorna på en av gårdarna vid Köpenhamnsvägen så fick jag ta all sten som annars skulle ha kastats. Jag gillar att lägga sten, så nu finns den stenen här.
Bästa koloniminnet?
– En gång när jag cyklade hit med ett jättelass med blommor. Jag cyklar förbi en liten frukt- och blomsteraffär och ibland får jag överblivna växter som jag tar med till kolonin. En gång fick jag massor och hade hela pakethållaren full med gigantiska, vajande solrosor och cykelkorgen full med andra blommor.
Och när du själv var liten?
– När vi cyklade i en lång rad till mina farföräldrars koloni på Lundavägen, den delen som revs för många år sedan. Vi bodde på Fridhem, så det var en bit. Först cyklade far, sedan jag och två syskon och sist mor med yngsta barnet i barnstol. Nära kolonin fanns en glasskiosk och där fick vi alltid varsin päronglass. Det var en lika stor högtidsstund varje gång och jag glömmer aldrig smaken och känslan när jag fick glassen i min hand. När de rev kolonin lyckades en farbror rädda stugan och transporterade den till Hässleholm. Idag finns det stora päronträdet fortfarande kvar, man ser det när man cyklar förbi.
Sämsta koloniminnet?
– Det är när vi upptäckte att golvet var genomruttet. Mina två söner är händiga killar, så de hjälpte mig.
Projekt den här säsongen?
– Vi ska sätta in en ny golvspis. Annars är det mest att hålla efter trädgården. Projekten tar jag när de dyker upp.
Bästa råden till den som går i kolonitankar?
– Tänk efter hur mycket tid du kan spendera och hur mycket ork du har. Välj koloni både med hjärna och hjärta, men det är känslan som är det viktigaste. Brädor går att byta, men inte läget. Var inte rädd för att flytta växter som inte trivs.
Fakta
Namn: Ingrid Brine.
Bor: Lägenhet, Köpenhamns-vägen, Malmö.
Koloni: Elinelund sedan 1998. Stugan byggd runt 1950, tomt 350 kvadratmeter.
Familj: Sambo Ronny Lundkvist, barn och barnbarn.
Bakgrund: Har arbetat med affärsresor, rest mycket. Numera pensionär.
Motto i livet: Allt ordnar sig. I alla fall praktiska saker, sjukdomar är något annat.
Kuriosa: Skrev kåserier och ritade ”gubbar” i tidningen Koloniträdgården från 2005 till 2010.
5 favoriter i kolonin:
Lavendel.
Pelargonia.
Rudbeckia.
Höstanemoner.
Små barr/cypressbuskar
tillsammans med olika gräs.