Det är lika spännande varje gång som ett litet frö gror och de första späda skotten syns ovan jord. Framförallt när det visar sig att växten inte alls är det som man tänkt sig.
För ett antal år sedan vårdade jag ömt vad jag trodde var plantan till en klätterväxt med fantastiska blå blommor från Sydspanien. Fröbaljorna hade plockats hem från södern, torkats omsorgsfullt under vintern och fröerna sedan petats ner i en kruka mot en solig vägg i dåvarande sommarhuset några mil från Malmö. Runtomkring växte mycket strandtall och jag tyckte att det blåa skulle bli vackert mot allt det gröna.
Jag vattnade och höll koll på min kruka.
Så en dag anades små ljusgröna, spröda skott en millimeter eller två ovan jord. De växte ganska snabbt och fick formen av en liten ministam med två små avlånga blad. Ungefär som ett versalt T.
En dag kom en växtkunnig person på besök och jag förevisade stolt min kruka med den exotiska blå spanska blomman.
Den växtkunnige kastade en snabb blick på krukan och lade förhoppningarna i spillror.
”Det där är ju en tall. Säkert självsådd.”
Jaha, så gick det med den botaniska drömmen. Av den spanska klätterblomman syntes inte ett spår i krukan. Den tyckte antagligen att det var för kallt.
Men skam den som ger sig. Någon tid senare fick jag en liten citronplanta av layoutchefen Stefan när vi höll det allra första mötet för det som sedan kom att bli Lyckligt Lottads redaktion.
Just i den stunden hade jag ingen aning om att detta möte var fröet till en tidning som nu är inne på sin andra säsong. Men ville väldigt gärna att det skulle bli så. Citronplantan, uppdriven från en kärna, fick bli symbolen för Lyckligt Lottads växtkraft. Jag vattnade och pysslade om den lilla plantan.
Behöver jag säga att citronkärnan nu vuxit till ett litet träd som är redo för sin första säsong utomhus?
Nu ska jag inte skriva mer, så du kan börja bläddra i din tidning!