KOLONIHISTORIA.
Zenith är idag ett av Malmös äldsta koloniområden, och även ett av de allra äldsta i Sverige. Äldst i Malmö idag är troligen Lundavägen (från 1905). Koloniföreningen Zenith har varit noggrann med att bevara dokument och foton från området sedan lång tid tillbaka, vilka nu finns på Arbetarrörelsens arkiv i Malmö. Den goda tillgången på källor underlättar för Zeniths egen kolonihistoriker, Lisa Nylén. När Lisa inte odlar på lotten eller gräver i arkiven studerar hon arkeologi vid Lunds universitet.
Utanför koloniområdet är det hög aktivitet på byggnadsarbetarna. Arbetsmaskiner och kranar går för högtryck bara några meter från de prydliga rabatterna i Zeniths koloniområde. För kolonister brukar inte nybyggnationer alltid föra något gott med sig, då många koloniområden decimerats eller helt avvecklats i exploateringens och stadsutvecklingens namn. Men kolonisterna på Zenith verkar ta aktiviteten i närområdet med ro, och det har man goda skäl till eftersom Malmö stad vid flera tillfällen påpekat områdets kulturhistoriska värden.

– Det jag är intresserad av är historien bakom stugorna, hur de har utvecklats över tid och vem som har bott där, säger Lisa. Till sin hjälp har hon medlemsförteckningar, annan dokumentation och fotografier. Förutom arkivmaterialet pratar hon med andra kolonister som bidrar både med privat material och med berättelser som sträcker sig långt tillbaka i tiden.
– Mormodern till en av kolonisterna köpte stugan 1924. Hon odlade framför allt blommor som hon sålde på torget, berättar Lisa.
Namnet ”Zenith” kommer från den stora margarinfabrik som stod färdig 1904. Zenith var en av landets mest betydande margarinfabriker och låg bland annat bakom varumärket ”Tre Ess”, vilket anspelade på att det ”smakar som smör”, en slogan som snart förbjöds. Margarinfabriken lades ner i slutet av 1960-talet och byggnaderna revs.

Foto: Wikimedia
Vid fabriken och det intilliggande epidemisjukhuset på Celsiusgatan fanns i början av 1900-talet en del mark som Malmö stad ägde. En slaktare Sjöström arrenderade denna tillsammans med en kompanjon vid namn Brink, och hyrde ut marken i form av kolonilotter.
Kolonisterna var dock inte nöjda med arrangemanget, då Sjöström och Brink tog ut betydligt högre kostnader av kolonisterna än vad man betalade till Malmö Stad, och påtalade detta till kommunen. Resultatet blev att Malmö Förskönings- och Planteringsförening (MFP), som redan drev Pildammskolonin och området Lundavägen (inrättat 1905), fick ta över förvaltningen av området 1909. Några år senare bildade kolonisterna egen förening, och 1921 fick de, liksom de föreningar som bildats på MFP:s övriga koloniområden, själva ta över förvaltningen.
Förskönings- och Planteringsföreningen ansökte också om att få utvidga koloniområdet. Malmö Stad tvekade vad gällde den del som låg intill epidemisjukhuset, eftersom man befarade att kolonierna skulle störa epidemisjukhusets patienter, men godkände utvidgningen mot margarinfabriken och införde ett förbud mot sång, musik och annat väsen i kolonierna efter klockan 22.
Något år senare godkändes att även området vid epidemisjukhuset utnyttjades för kolonier, och här anlades då det lilla koloniområdet Täppan med endast femton kolonier, som kom att gränsa till Zenith. I mitten av 1970-talet införlivades Täppan i Zenith, men den delen av området har fortfarande en delvis annorlunda karaktär.

När Malmö Stad 2002 skulle upprätta en detaljplan för kvarteret Lärkträdet, där Zenith ligger, genomfördes en kulturhistorisk utredning, i vilket det fastslogs att ”Koloniområdet Zenith är det område som finns kvar av de kolonier som anlades i stadens utkanter vid sekelskiftet […] Det är […] av yttersta vikt att denna karaktär bevaras genom att byggnadernas småskalighet, dominansen av de prunkande trädgårdarna, genomsiktligheten och mångfalden bibehålls och att området inte tillåts omvandlas till ett sommarstugeområde utan bevarar sin småskalighet.”
Zenith präglas av sin historia, men det är samtidigt ett levande koloniområde. Många av kolonisterna är också intresserade av områdets historia, och Lisa Nylén har inte haft några problem att få tag på material. Mycket av arbetet handlar om att lägga pussel; att matcha bilder på personer och stugor med kartor och medlemsförteckningar. Tanken är att det framöver ska bli en utställning.
En av de personer som fångat Lisas intresse hette Mårtensson, och fanns med vid föreningens bildande. Under många år hade han uppdrag som vaktmästare på området och i samband med att området firade sitt 40-årsjubileum uppmärksammades särskild de medlemmar, ”oldboys”, som varit med sedan starten med en graverad tenntallrik. En av de tre var just Mårtensson, och tenntallriken finns kvar än idag.