Efter att ha arbetat med det här numret av Lyckligt Lottad i några veckor dök en tanke upp. Det slog mig att en kolonilott och ett äppelträd är ganska lika företeelser i mångt och mycket. I båda fallen handlar det om något man hoppas ska ge utdelning. Och i båda fallen gäller att ju mer arbete man lägger ner, desto större utdelning kan man hoppas på. Ansande och omvårdnad är viktiga faktorer för att nå långt, medan ointresse och försumbarhet innebär att det går åt fel håll. Den flitige kan med stolthet bjuda vänner och bekanta på frukterna av sina vedermödor, medan den försumbare inte har mycket att komma med.
Kommen så här långt i mina funderingar dök tanken upp att en vinranka kanske är en ännu bättre jämförelse med en kolonilott än ett äppelträd. Här tillkommer ju att massor av sol har ett synnerligen gott inflytande, något som de allra flesta kolonister har högt på önskelistan. Regn i större mängder är varken kolonister eller vinrankor förtjusta i.
Så här kan funderingarna gå när man arbetar med en tidning som innehåller både en instruktion om hur man bygger en äppelplockare och ett reportage om en vinodlande kolonist. Man ramlar lätt in i tankegångar kring nyttan av flit, och man glömmer lika lätt bort att kolonismen inte bara handlar om att pricka av punkter på att-göra-listan, utan också om att luta sig tillbaka och bara njuta.
Därför är det tur att vi också presenterar ett par sidor med kolonister som svarar på frågan om vad som är allra bäst med att ha en kolonilott. I de svar som ges ryms mycket klokskap och en stor glädje över att ingå i kolonisternas värld. Inte minst betonas vikten av att inte bara lägga ner en massa arbete. Minst lika viktigt är det att unna sig att skörda njutning när man sått slit. Det är gott och väl att odla äpplen och vindruvor, men skördar man inte frukten av sitt arbete har man missat något mycket viktigt.