Jonas Frykman är etnologen och kolonisten som studerat vårt förhållande till välfärdssamhället, som skärskådat bidragssystem och sjukskrivningsstatistik, och som letat efter de nationella svenska dragen i alltsammans. Inte minst har han intresserat sig för samhällets klassrelationer. Lyckligt Lottad träffade honom för att få hans bild av vad kolonier och kolonister står för.
När vi slår oss ner på Jonas Frykmans veranda på kolonistugan ute på Lunds äldsta koloniområde, Öster 1, skiner solen generöst på oss från en molnfri himmel. Allt andas idyll, men med en av Sveriges främsta etnologer – eller som det hette förr i världen, folklivsforskare – som intervjuoffer är man förstås nyfiken på hur det egentligen ligger till med den saken. Är kolonilivet en enda stor idyll, eller lurar något annat under ytan? Och hur ligger det till med Jonas Frykmans eget koloniengagemang – handlar det bara om fritid, eller betraktar han sina kolonistgrannar med etnologens blick? Jonas Frykman är pensionerad från de båda poster han innehaft i Lund respektive Norge. Däremot har han inte släppt sitt engagemang, utan arbetar fortfarande med olika projekt inom etnologins ramar.
– Jamen, det är klart att jag var nyfiken på kolonisterna ur ett yrkesperspektiv när jag skaffade kolonin 2009, medger Jonas Frykman. Men det fanns andra drivkrafter också; dels ville jag ha en praktiskt bit att ta hand om som en motvikt till allt det teoretiska, och dels ville jag hemskt gärna kunna erbjuda mina tre barnbarn en plats att kunna leka på. Och nu har kolonistugan blivit en del av mig själv.
Jonas Frykman berättar om hur han och hans fru Maja, även hon etnolog, skaffade ett sommarhus på den kroatiska skärgårdsön Hvar för två år sedan, och hur de då funderade på att lämna sin koloni.
– Men det gick inte, säger Jonas Frykman. Kolonin hade blivit alltför viktig för mig, så den måste finnas kvar.
Lösningen blev att förlägga mycket tid på vårar och höstar ute på kolonin, och spendera sommaren i Kroatien.
Tidigare i livet utövade inte kolonilivet någon lockelse på Jonas Frykman.
– Nej, jag är uppväxt i Nässjö, och koloniområdena där framstod som tämligen trista för en ung grabb. Det var ganska gråa platser, avsedda för arbetare och lägre tjänstemän.
Det var först när jag kom till Lund som jag upptäckte vilket flödande rikt liv som finns på koloniområdena. Det är få ställen i samhället där människor med så olika bakgrund umgås på ett så självklart sätt. Som mötesplats är kolonierna en kulturskatt!
När jag påpekar att det finns de som menar att kolonierna är odemokratiska då de bereder ett litet fåtal människor en tummelplats i städernas centrala delar, håller Jonas Frykman inte med.
– Nej, områdena är till för alla, och håller öppet under stora delar av året. Och de vilar dessutom på en stadig demokratisk grund, då de ju tillkommit för att ge arbetarklassen möjligheten att få en egen jordlott.
– Men ibland är förstås avunden stor, lägger Jonas Frykman till.
Jag påpekar att dagarna då kolonierna befolkades av bara arbetarklassen är förbi, och frågar vad det är som är gemensamt för dagens kolonister. Jonas Frykman funderar en stund innan han svarar.
– Jo, idag är det förstås svårt att hitta gemensamma grunder rent socialt. Och sak samma gäller etniciteten; här finns företrädare för många olika länder. Men om det finns något gemensamt för oss alla så är det kanske ett intresse för odling och skönhet. Och det där med odlingen är mycket fritt, det sker utan press och utan en normerande attityd. I stället blir det en kamratlig gemenskap där man hälsar på varann över staketen. Det byggs en tolerans som aldrig skulle kunna finnas i den samhälleliga normalbebyggelsen.
– Sedan handlar det förstås också om att kolonilivet är ett uteliv. Här i Norden firar vi ju av tradition sommaren, vi grillar och umgås, inte minst till midsommar. Och kolonin är ett sätt att samlas utomhus. Många av stugorna, inte minst här på Öster 1, är mera lusthus än bostäder, och då hamnar man ute när man är många. Inte minst är detta något som omhuldas av många invandrare, där man samlar en stor familj till fest ute på kolonin, och då skall precis alla vara med. Den tanken verkar vara gemensam hos alla kolonister, det spelar ingen roll om man sitter i rullstol, man skall med ändå. Och det är klart att gamla mamma skall komma ut på kolonin.
– Det kan kännas en aning osvenskt ibland, säger Jonas Frykman, och på det viset är kolonin en lunga. Det påminner mig om vad jag alltid har tyckt, att vi här i Sverige lever i ett av de mest underbara samhällen som någonsin byggts! Och det är många som vill se det i praktiken; det kommer hit folk från hela världen i studiesyfte, lägger han till.
Nu byter vi ämne, och jag frågar varför det kvinnliga inslaget på kolonierna är så markant.
– Kanske handlar det om att det finns starka kvinnliga konnotationer i kolonilivet. Många lotter har starka dekorativa inslag, och det uppstår ett slags attraktion i lustgården, säger Jonas Frykman. Det handlar inte så mycket om odling av basgrödor som potatis och purjolök numera, utan kanske istället om ett starkare ekologiskt intresse.
Hur ser då Jonas Frykman på framtiden för kolonirörelsen, undrar jag.
– Positivt, säger han. Det anläggs nya kolonier, och kommunerna har insett att de förvaltar mycket värdefulla områden. Om det finns ett enda moln på himlen så är det risken att man börjar bygga större och dyrare, att staket och privat område-skyltar börjar dyka upp, att småskaligheten försvinner och tar bekymmerslösheten med sig.
Kanske det, ja. Men just den dagen då vi talar med Jonas Frykman finns det som sagt inga som helst moln på himlen.
FAKTA
Namn: Jonas Frykman.
Gör: Pensionerad professor
i etnologi.
Bor: Centrala Lund.
Familj: Frun Maja, två egna barn, tre barnbarn, två bonusbarn.
Dold talang: En förmåga att inte ta livet på allvar.
Kolonierna och etnologin har mötts förr
Lunds kolonister har stått i etnologins sökarljus förut.
Redan 1970 sammanställde tre etnologistuderande (Ylva Melander, Inger Stenlund och Uno Stenlund) en studie av kolonier och kolo-nister i Lund. Studien fick namnet ””Koloniträdgård-ar i Lund 1969; en etnologisk översiktsstudie av koloniområden, kolonilotter och kolonister: uppsats i folklivsforskning”, och syftade till att klarlägga vem som blir kolonister och varför, samt till att fastställa koloniträdgårdens funktion och dess roll i kolonistens liv.
Personliga intervjuer med sjuttiofem Lundakolonister bildade bakgrund för arbetet. Bland de rön som presenterades fanns insikten om att kolonier inte utnyttjades för nyttoodling i någon större utsträckning, att kaffedrickning och någon form av måltidsintag var mycket vanligt i koloniträdgårdarna samt att umgänget på kolonierna
hade varit livligare förr.