Innerst inne är det ute vi vill vara

Ordet ”ute” är egentligen ett ganska negativt laddat ord. Ingen vill ju vara ute, om man kan undvika det. Det är inne man vill vara. Det är inte inne att vara ute.

Så fort man lägger till ordet ”ut” eller ”ute” till saker och ting så förvandlas de från något bra till något dåligt. Utestängd. Utblommad. Utrangerad. Utsvävande. Uttröttad. Utslängd.

Man undrar hur det kan ha blivit så här. För efter en lång, grå och kall svensk vinter är ju ute precis vad man vill vara. Ute bland försommarblommorna. Ute i skogen, ute på stranden. Ute på kolonin.

Få människor är väl, så svältfödda på uteliv som en övervintrad svensk. Det brukar avspegla sig på kalendersidorna för maj och juni, då var och varannan dag är uppbokad. Fester, utflykter och utefixardagar avlöser varandra i en lång rad.

Nu ruskar kolonisten dammet av sig och kryper fram ur sitt vinteride, och plötsligt skall allt hända på några korta sommarmånader. Det skall slipas och målas och planteras och ansas och fixas, och allt ska ske ute. Och när man väl unnar sig en paus och en kopp kaffe mitt i allt arbetet, så skall det förstås drickas ute också. Senare, när arbetsdagen väl är över så rullas grillen fram. Där ute. Och grillspetten sköljs ner med en kall öl. Där ute.

Kanske är det dags att ge, ordet ”ute” en revansch i språket, och uppfinna lite begrepp där vi faktiskt erkänner hur utedagarna faktiskt är årets allra bästa dagar. Kanske skulle vi börja tala om hur saker kan vara utebra, hur det kan vara utekul eller utemysigt att göra något vi uppskattar.

Temat för årets tredje nummer av Lyckligt Lottad är just uteliv. För visst är det så att vi under vinterhalvåret bär en längtan att äntligen få komma ut inom oss.

Annars blir vi utom oss.

Dela artikeln:

Facebook
Twitter
Email
Print