… Östra Sommarstaden i Malmö, som skickat in den här bilden på sin pampiga rosa klätterros.
Vad är det för ros?
– Rosen är säkert lika gammal som kolonin som anlades1922. Vi vet inte vad den heter, men den är väldigt tålig.
Hur länge blommar den?
– Nästan en månad och den brukar börja blomma vid midsommar. I år är den lite sen, som allt annat i trädgården. I mitten på juli när vi tog bilden stod den i sin fulla prakt. Den är väldigt tät och blommorna växer i klasar.
Gösta: – Om vi säger att det finns sjuttiofem klasar per kvadratmeter, och hela rosen är sju, åtta kvadratmeter så är det bara att börja räkna. Det blir runt tusen blommor per säsong.
Plockar ni in rosor?
– Oh ja, men då är det mest av en gammaldags ros som doftar helt fantastiskt. Klätterrosen doftar ingenting.
Något särskilt skötseltips?
Gösta: Jag klipper ur den varje år och tar bort de grövsta stammarna. Klipper jag bort en så kommer det två nya. Den står vid grinden och vi har låtit en smed göra två bågar som den har som stöd. De gamla bågarna blev för klena med tiden. Jag binder upp grenar så att vi kan komma in och ut genom grinden. Eftersom den är så stor, brukar folk som går förbi stanna och fråga om de kan få en ros eller två. Och det får de.
Har ni något annat lika storslaget i kolonin?
– Vi har en parksly vid altanen som har blivit som ett tak och en grön gång. Den har vuxit ihop med en humle och är jättetät. Det kan blåsa storm utan att det händer något.
– Här finns väldigt många ursprungliga växter kvar som pioner, syrener och sju gamla äppelträd. Under de tjugo år vi haft kolonin har vi knappt planterat en enda växt. Det stora jobbet är att hålla efter och gallra!
Lotta: – På våren blommar här ett fantastiskt bestånd av blåsippor. Då kan jag ligga på knä i timmar och bara titta. De bara kom efter att vi gallrat runt rötterna på några syrener.
Vad är det bästa med kolonin?
Gösta: – Att den är så lummig. Jag brukar säga att man får vara ödmjuk här, för man får bocka sig för att komma under alla grenar. Det är svårt att göra sig av med allt som växer. Här odlar man det man vill äta.
Lotta: – Friheten, att man går ut genom dörren direkt ut på sin gräsmatta. Oavsett väder så är man ute mycket i trädgården.
Båda: – Det här är som att ha en lägenhet med trädgård. Vi bor vid Möllevångstorget och det tar tio minuter med cykel. På kolonin träffar man trevliga människor och pratar gärna bort en stund över staketet. Men det är aldrig något spring. Villa har aldrig varit något alternativ, det är trädgården som är vårt stora intresse.