… journalist och författare till boken ”Trädgårdslegender” om tio kända trädgårdspersonligheter i Sverige.
Hur blir man en trädgårds-legend?
– Titeln är snarare en ordlek och anspelar på legenden som berättelseform. Då blir innebörden helt enkelt trädgårdsberättelser. Men titeln kan även tolkas som personer som gjort bestående avtryck i sin samtid – och det har onekligen dessa tio gjort. De är en hel generation av offentliga trädgårdspersonligheter som verkat under flera decennier. Jag är så glad att jag fått möjlighet att fånga deras berättelser och sammanfatta deras kunskap. Varje kapitel har ett faktaavsnitt och tanken är att det ska vara lika mycket läsebok som faktabok som man kan bli inspirerad av.
Var det svårt att välja ut legenderna?
– Först ska jag säga att det här är ingen topplista, utan det viktigaste har varit att få en bra mix. Bokens porträtt är ett urval och självklart hade den kunnat innehålla många fler namn. Men det är dessa tio jag har mött och det är deras personliga avtryck jag skildrar. De kompletterar varandra och täcker många olika aspekter av trädgård: ängen, lunden, dammen, den lilla trädgården, historiska och engelska trädgårdar, Medelhavsväxter, grönsaker, kompost, redskap och mycket mera. Personerna och trädgårdarna finns i hela Sverige, från Skåne i söder till den mest nordliga i Gästrikland.
Hur fick du idén?
– Som trädgårdsjournalist gör jag ofta den här typen av personporträtt. Här ville jag återvända till några av dem jag mött. Samtidigt ville jag sammanställa deras beprövade råd och favoriter. Så det har blivit en väldigt personlig faktabok!
Vilken stil har din egen trädgård?
– Jag har faktiskt två trädgårdar, vilket verkligen är en för mycket! Hemma i Lund har vi en klassisk 1920-talsträdgård med buxbomshäckar, blommande buskar, lökväxter och fruktträd. På landet, i lilla Hedvigsdal öster om Ystad, är trädgården friare med odling, en äng med malvor och prästkragar och tåliga marktäckare. Det är en spontanäng som kom till efter en sommar när vi inte hann klippa gräset. När vi kom till huset så var hela trädgården ett hav av prästkragar som vi inte hade hjärta att klippa. Det är en trädgård som till stor del sköter sig själv.
Har du arbetat länge med boken?
– Ett och ett halvt år. Boken släpptes till Bokmässan i september 2016 och det har blivit mycket skrivande sommartid. Jag har tagit semester från familjesemestern för att skriva, kan man säga. Fem fotografer står för bildmaterialet.
Kan man bli trädgårdslegend om man har en koloni?
– Hmmm … det handlar om att göra ett avtryck i sin samtid och att bli ihågkommen för det man har gjort. Fungerar detta för kolonier? Jag tänker att det är tvärtom, att kolonin lever mycket i sin nutid. De trädgårdslegender jag berättar om har trädgård som sin profession och på kolonin är det väl tvärtom.
Hur började ditt eget trädgårdsintresse?
– Det började i tre-, fyraårsåldern tillsammans med min pappa, som var biolog med stort intresse för botanik. Jag var yngst av fem barn, och inga av mina äldre syskon var intresserade av trädgård och odling. Men det var jag och det blev en ömsesidig glädje. Därmed fick vi väldigt mycket fin egentid, pappa och jag. Vi kände på klibbiga kärrblomster, grävde upp blodrot och pressade växter ihop. Sedan dess har jag hållit på med växter och bland annat utbildat mig tre år i Japan inom ikebana, japanska blomsterarrangemang. Numera jobbar jag som frilansande trädgårdsskribent.
FAKTA
Trädgårdslegenderna är: Karin Berglund, Hannu Sarenström, Signe Persson-Melin, Helge Lundström, Lotte Möller, Ingegerd Råman, Bosse Rappne, Lars Krantz, Peter Englander och Simon Irvine.