Sekatören. Spaden. Gräsklipparen.
Det är mina favoritprylar i trädgården.
Anledningen till denna genomgång är det här numrets allmänna fråga på
sidorna 14–15: ”Vilken pryl kan du inte kan vara utan i kolonin?”
Det fick mig att fundera över vad jag skulle svara på samma fråga.
Under de många år som familjen hade sommarstuga med tillhörande stor tomt, så kändes det som om sekatören satt fastvuxen i handen. Inte en runda i trädgården utan att klippa eller fixa till. Spaden i andra handen om något skulle grävas upp eller flyttas. Gräsklipparen – av modell muskedunder eftersom gräsmattan var av typen egensinnig naturtomt – var mitt område. Jag hade någon form av hatkärlek till att svettas bakom den bullrande gräsklipparen som med hjälp av rå muskelkraft idogt tuggade sig fram genom mosslagren. Så behövde man inte gå till gymmet den dagen.
För säkerhets skull frågar jag yngste sonen, numera en reslig yngling på nitton år, vilken trädgårdspryl han förknippar sin mamma med.
– Pallen, svarar han utan att släppa det senaste Pokémonspelet med blicken.
Pallen? Vilken pall?
Foto: Anna Forsfält Ljungberg
– Den där gröna som du alltid satt på och rensade i buskarna. Som du kunde vända på och ha som knäskydd. Den använde du hela tiden.
Aha, min gröna trädgårdspall som man mycket riktigt kunde vända på och som hade en dyna för både rumpa och knän.
Den hade jag inte skänkt en tanke. Men uppenbarligen hade jag använt den en hel del. Det var en fiffig konstruktion som även hade en liten låda i sitsen där man kunde förvara verktyg. Minnesbilden klarnar.
– Mmm, det är den jag minns bäst. När du satt på pallen halvvägs in bland buskarna, säger sonen innan han far ut för att fånga en ny Pokémon.
Där ser man. Inget är vad man tror att det ska vara.
Så fråga någon i din omgivning vilken de tycker är din bästa trädgårdspryl. Du kommer troligtvis att bli förvånad!