MOSSÄNGEN/MALMÖ.
Den nya kolonin blev bokstavligen början på ett helt nytt liv för Karin Ivansdotter. När det börjar bli dags att summera den första säsongen så är facit att det växer så det knakar i kolonin, hon har ny lägenhet och nya arbetsgivare står på kö!
Karin Ivansdotter skiner ikapp med solen när vi träffas en av de riktigt varma dagarna i slutet av augusti. De röda solstolarna som vid vårt första möte i april fick stå regnblöta och oanvända på gräsmattan, får även den här dagen stå tomma. Men nu är det för varmt.
Desto trevligare att dra sig tillbaka till Karin Ivansdotter alldeles nyinredda ottomansk inspirerade uteplats under ett skuggande tak. Det är det lilla uterummet med eftermiddags- och kvällssol som under uppfinningsrika fixarfingrar har blivit ett riktigt favoritställe med soffor i vinkel och massor med kuddar. Inspirationen kommer från Istanbul där Karin Ivansdotter varit flera gånger.
– Jag har bara använt gamla prylar och textilier, berättar Karin Ivansdotter och och visar hur en tråkig brädvägg fått nytt liv med ett par gamla gardiner och ett duschdraperi med bilder av kristallkronor.
I taket av korrugerad plast har hon satt upp en vit segelduk som gör det ombonat.
– En häftpistol är en kvinnas bästa vän! Nu ska jag sätta upp lite mer blingbling, så det blir riktigt mysigt här.
Det växer så det knakar i kolonin. Daliorna som kommer från den tidigare kolonin på Västkusten är fullproppade med vita blommor och liknar blommande buskar. Nya dalior väntar på att slå ut, men än är knopparna hårt slutna och färgen blir en överraskning.
– Jag har nämligen planterat både vita och röda, men blandade ihop knölarna…
Rosenrabatten utmed husets ena kortsida har blommat med mängder av vita, rosa och röda rosor. I kökslandet har Karin Ivansdotter skördat massor med potatis, efter att ha planterat en påse bortglömd kylskåpspotatis med långa groddar.
Det är nästan på dagen ett år sedan Karin Ivansdotter kom in genom grinden för första gången.
– Det har verkligen varit fantastiskt att få se vad som kommit upp. Höstprojektet blir att gödsla och lägga på mer jord, för här är nästan bara sand och väldigt torrt.
Den tidigare tvårumslägenheten är sedan i juni bytt till en enrumslägenhet, en övervintringslya på cykelavstånd.
– Frågan är väl vad som är hemma egentligen, funderar Karin Ivansdotter och tittar ut över sitt gods – som hon kallar sin koloni.
– Det får nog bli kolonin, även om jag redan stortrivs i min nya lilla lägenhet.
Den nya kolonin tände verkligen en positiv energignista, konstaterar hon. Under de månader som gått har hon, utöver att skaffa ny lägenhet, även hunnit sluta på sitt jobb som sjuksköterska efter 25 år på endokrinologen på SUS. Tanken var att bli kolonist på heltid – men nya arbetsgivare står på kö och Karin Ivansdotter titulerar sig förtjust vårdkonsult.
– Nu får jag helt andra arbetsvillkor. Så nu ska jag börjat ett helt nytt arbetsliv också, jag som egentligen går i pension nästa år.
Och allt detta bara för att hon för ett år sedan bestämde sig för att köpa en egen koloni. Eller som Lyckligt Lottad skrev på första sidan i sitt första nummer med en förväntansfull Karin Ivansdotter vilande på grinden:
”Nu börjar livet om i kolonin”.