En kompis lade ut en lista på Facebook med saker som får oss att må bra.
En sak var att ”skrota i sin trädgård”.
Det kan säkert alla koloniägare skriva under på. De där dagarna utan måsten, när man mest skrotar runt, rensar lite här, klipper lite där, eller bara sitter på trappan och dricker kaffe – gärna med radion på – är de bästa. En helgdag nyligen glömde jag helt bort en aktivitet vi hade bokat in oss på inne i stan, för att vi bara skrotade runt hemma i koloniträdgården. ”En sådan tur att jag glömde”, tänkte jag sedan. Annars hade vi säkert stressat iväg och det hade blivit ytterligare en dag med för lite skrotande.
När jag skriver det här har flädern precis börjat blomma ordentligt. Den är en växt som jag har lärt mig att uppskatta här i Skåne. Som barn i Östergötland tyckte jag att saften var vedervärdig. Konstigt nog tycker min dotter att flädersaft är bästa saften. Kanske beror det på att det är jag som gör den, och att hon har druckit den hela livet. Flädersaften är otroligt enkel att göra – alltså en bra saft för den som inte är så husmoderlig men ändå vill verka lite huslig.
Kanske kommer smaken av flädersaft att bli ett av min dotters barndomsminnen. För mig är det ofta smaker, dofter och ljud som får mig att kastas bakåt i tiden för en kort stund. Ofta är det somriga minnen och inte sällan från någons trädgård, stuga eller hus på landet.
Fyrtio mil från där jag växte upp är det ofta trädgården och naturen som får mig att känna mig hemma. En stor kastanj kan påminna om kastanjen på gården som min farmor och farfar hade, och som min pappa fortfarande äger. På vägen till vårt koloniområde finns en pampig kastanjeallé som leder till en gård. Trots att allén som en gång ledde till vår gård inte finns kvar, får den här allén mig att känna trygghet. När rapsfälten blommar intill blir den känslan ännu starkare. Jag minns hur de blommade när jag var barn och vet att när de blommar i Skåne ska de snart blomma i mina forna hemtrakter.
När svalorna flyger lågt över åkrarna nära koloniområdet, och åkrarna luktar på ett visst sätt om kvällarna känner jag något liknande. Den lukten och svalornas läte känner jag igen från farmors hus.
Grannens doftande schersminbuske får mig att tänka på både mormor och mamma, som har haft sådana i sina trädgårdar. Och när jag lutar mig fram och luktar på nyponrosorna som växer på koloniområdet blir jag med ens kastad trettio år bakåt i tiden, till de nyponrosor som växte nedanför huset där min mormor och morfar bodde. Där växte också slånbär, som vi också har mängder av kring kolonin. Varje år tänker jag att jag ska göra saft, så som mormor brukar göra. Jag har fått receptet från hennes kokbok från 1942. Men än så länge har husligheten inte sträckt sig dithän …
När hösten kommer ger nyponen samhörighet både till farmor och min pappas farmor. Båda två har gått och plockat nypon för att torka till soppa. Så jag plockar och torkar nyponen och tar med dem till farmor, så gör vi soppa tillsammans.
Åter till min kompis lista på Facebook. Där stod en rad andra saker som passar i kolonin, som att spela spel, lägga patiens och titta på stjärnorna. Det sista är en av mina koloniambitioner för sommaren, att vara ute en natt och verkligen titta länge på stjärnorna. Läsa en bok fanns också på listan, jag vill modifiera det till att läsa en bok i hängmattan. Det är lättare sagt än gjort, när det alltid finns något som behöver göras.