Nu, när maj har glidit över i juni, ligger hela den långa sommaren framför oss, med allt vad det innebär. Trädgårdsfester, solbränneputsning, vattning, gallring, fasadmålning, fönsterbyte, kaffekalas, gräsmatteklippning, snittblommeplockning, hängmattestunder, deckarläsning …
Foto: Stefan Skogmark
Hundra dagar av hopp – kanske kan man beskriva sommaren så. Och kanske är det vad som mest av allt skiljer sommaren från hösten och vintern – vi går in i den med så många förhoppningar, och så mycket hänger på att vädret blir bra. På hösten och vintern kan det regna och blåsa dag ut och dag in, och ingen kommer att säga något annat än att allt är som vanligt.
Klara och fina höstdagar med hög luft och brinnande höstfärger är, på samma sätt som gnistrande kalla vinterdagar med ren, djup snö och en himmel som skiftar i turkos, en ren bonus.
Men sommaren! Då SKA det ju vara sol och värme. Och ändå – årets regnrikaste månad är juli. Då kan vi i genomsnitt förvänta oss 61 millimeter nederbörd i Malmöregionen.
När de dropparna faller är det gott att vara kolonist eller stadsodlare. Det innebär att man kan låta vattenkannan stå på eftermiddagen, byta arbetskläderna mot sommarstassen, plocka fram de medhavda kakorna och sätta på kaffekannan.
För man vet ju att den svenska sommaren i de allra flesta fall liknar en jojo – den kommer och går. Det har gjort oss till opportunister; en enda solstråle, och vi slänger oss på rygg i den regnvåta hängmattan, en ynka glimt av blå himmel, och vi flyttar in sillbordet precis under molnrevan för att fira den svenska sommaren.
Kameler har sina pucklar för att kunna lagra vatten inför kommande vattenbrist. På samma sätt lagrar vi sol och värme inför de dagar då de varorna inte står att finna. Det enda som skiljer oss åt är att vi gör våra ökenvandringar i vitt skilda temperaturer.