De går på djupet med sitt stora odlingsintresse

Mitt i myllan – Inger Hallberg och Mikael Hellberg i sitt växthus på Brunnshög. Foto: Lars Dareberg

För den som vill odla på Brunnshög, uppe i de norra delarna av Lund, finns ett antal regler att hålla sig till. En av de reglerna är att odlarna inte får uppföra någon byggnad på sina lotter som överstiger 130 centimeter i höjd. Därmed borde byggnader med ståhöjd förstås vara omöjliga. Men det omöjliga tar som bekant bara lite längre tid att göra.

Medan vi står utanför Mikael Hellbergs och Inger Hallbergs växthus uppe på Brunnshög, slås vi av hur många ordvitsar som erbjuder sig för den som vill beskriva byggnaden:

– Här har någon gått och grävt ner sig!

– Hur djupt kan en odlare sjunka?

– Här frodas ett bottenlöst odlingsintresse.

På väg ner i jorden – odlare såväl som växter.

Mikael och Inger är båda hängivna Brunnshögsodlare. Mikael arbetar som odlingsvärd på området, och både han  och Inger håller i kurser i odlingskonst uppe i Brunnshögs stora gemensamma växthus.

Inger Hallberg började odla på Brunnshög för en handfull år sedan, då området bara hade ett år på nacken. Hon är idag delaktig i tre lotter på området, två av dem tillsammans med sin svärdotter och den tredje ihop med Mikael Hellberg. Hon har tidigare odlat på en stugtomt uppe på Linderödsåsen.

Mikael har odlat på Brunnshög i två år. Hans tidigare erfarenhet av odling skaffade han sig i Lomma, där han odlade i en stor villaträdgård.

– Men det gick inget vidare, berättar han, och tillfogar att det var först när han kom till Brunnshög som han fick ordning på odlandet.

Det är första säsongen som de båda odlar tillsammans, och de har klokt nog fördelat arbetet efter resurser. Inger står för den mesta odlingskunskapen, medan Mikael tar hand om den fysiska utformningen av lotten, däribland växthuset som föder fram så många ordvitsar. Orsaken är att Mikael har kringgått regeln om en högsta byggnadshöjd på 130 centimeter på ett spektakulärt sätt. Han har helt enkelt grävt sig långt ner i Brunnshögsjorden och plussat på de 130 centimeterna uppåt med några decimeter neråt, och vips fick han ett växthus med ståhöjd i!

Varifrån kommer då inspirationen till ett bygge som det här? Mikael pekar på tre enskilda faktorer:

– Först och främst gillar jag att försöka finna lösningar på olika problem. Sedan hade vi ju regeln att de privata växthusen inte fick överstiga 130 centimeter, och det var ett problem som ropade efter en lösning. Och till sist ville jag kunna visa övriga odlare att det går att fixa grejor som den här.

Med hjälp av en spade, ett gäng träreglar och en rulle byggplast löstes problemet för drygt en och en halv månad sedan, och har fungerat utmärkt sedan dess. Inga problem med dränering har uppstått, men om det skulle ske, så har Mikael en plan för det också.

– Jag kommer att gräva ner en hink i marken under golvbrädorna, och sedan tömmer man efter hand om det behövs. Huset är så nytt att det fortfarande är på utvecklingsstadiet, tillfogar Mikael, och säger att framtiden får utvisa hur väl det fungerar i längden.

Det är inte ståhöjd i hela växthuset, utan bara i en plankfodrad, fyrkantig brunn i husets mitt, varifrån man enkelt når att hantera den växtlighet i markhöjd som omger brunnen. Man har avsiktligt valt växter som inte blir mycket höga, då växtligheten ju genom sin planteringshöjd tvingas efterleva regeln om maximalt 130 centimeter. Men det som växer här frodas; invid dörren ståtar en chiliplanta redan i mitten av maj med en stor frukt.

Närmast att beundra den dagliga utvecklingen är ett gäng dvärghöns som har fått flytta ut som sällskap för odlarna. De spatserar runt i en väl tilltagen bur (på under 130 centimeter), och kan vid ruskväder dra sig in i ett anslutande hönshus.

Hönshus med historia.

Hönshuset har en fascinerande historia att berätta. Det är en konverterad tändstickslår, märkt ”Tre stjärnor säkerhetständstickor” och kanske en halv kubikmeter stor. Ändå lyckades Inger Hallbergs svärföräldrar inrymma hela sitt bohag i den när de lämnade Uppsala 1942 för att flytta söder­över.

Runt hönsen och deras traditionstyngda bostad växer allehanda grödor som rödbetor, morötter, sallad, kål och kronärtsskockor, tillsammans med ett antal olika kryddväxter. De senare har man vid olika tillfällen sålt på växtmarknader, men i allt övrigt odlar man för egen förbrukning.

– Det är gott att vara självförsörjande på grönsaker, ler Inger.

Det är förstås lätt att begripa. Men vilka andra drivkrafter finns bakom odlandet?

– Det är givetvis härligt att sticka upp hit efter jobbet, menar Inger. Man träffar en massa likasinnade, och byter växter och frön och så vidare. Hade jag inte haft odlandet så hade jag ju till exempel aldrig träffat Mikael!

– Jo, håller denne med; här finns alla typer och åldrar av människor, utom kanske åldersgruppen mellan 25 och 35 år. Annars är det som på Systembolaget – det är här alla finns!

Fakta

Namn: Mikael Hellberg.

Bor: Papegojlyckan.

Gör: Odlingsvärd på Brunnshög.

Familj: Ensamstående.

Motto: ”If it sucks, change it.”

Okänd talang: Fena på återbruk.

Namn: Inger Hallberg.

Bor: Bredvid Brunnshög.

Gör: Barnmorska.

Familj: Man och fyra vuxna barn.

Motto: Se till att alltid ha roligt!

Okänd talang: Mångsysslare.

Dela artikeln:

Facebook
Twitter
Email
Print