KÖLNAN/ MALMÖ.
Vad gör en blomsterhandlare som sålt sin affär? Fortsätter odla blommor så klart.
– Det här är min egen oas, säger Anita Ekman Norrman om sin romantiska koloni där blomsterprakten råder.
En svart badanka modell större är det första som möter besökaren som stiger in genom grinden till Anita Ekman Norrmans koloni på Kölnan. Den ser både morsk och glad ut och har fått sin självklara plats i en vattentunna vid ingången.
Att här bor en blomsterälskare går inte att ta miste på. Grönsakslandet inskränker sig till en liten odling av rädisor, vitlök och sallad runt fötterna på ett trumpetträd som planterades förra året. I övrigt är det ett överdåd av grönska och blommor. Trädgården är anlagd i trädgårdsrum där lummiga häckar, rabatter och blomsterpartier avgränsas av en välklippt gräsmatta i mitten. Det skapar ett lugn i den frodiga växtligheten.
– Här finns säkert över tvåhundra olika växter, berättar Anita Ekman Norrman och nyper bort några vissna blad i förbifarten.
Nu har det gått sju år sedan hon steg in här första gången. Hon var på koloni-spaning och kommer precis ihåg stunden när hon öppnade grinden.
– Det stod Anita på grinden, så var det bara.
Att kolonin sedan både var välskött och låg på en hörntomt avgjorde saken.
– Stugan är som ett litet dockhus, konstaterar Anita Ekman Norrman förtjust.
På tomten fanns ett ”pytteväxthus” som var det första man rev. Ett nytt, större växthus byggdes runt en gammal vinstock som alltså är inbyggd i huset. Väggarna är murade med tegel som kommer från makens föräldragård i Kvidinge.
– Man kan hitta hela pallar eller högar med tegel som ligger bortglömda. Det blir väldigt vackert och så gillar jag att återanvända saker.
Växthuset är Anita Ekman Norrmans favoritplats. Här börjar och avslutar hon varje dag under vinrankorna som är proppfulla med druvor.
– Jag älskar att sitta här och lyssna på radio eller bara njuta av friden och grönskan.
Att Anita Ekman Norrman, som är utbildad ekonom, blev blomsterhandlare är en av livets många tillfälligheter. I samband med förändringar på hennes jobb 2005 började hon fundera på vad hon själv ville göra framöver.
Svaret blev: driva en blomsteraffär.
– Min man tyckte att då är det väl bara att skaffa en blomsteraffär.
Hon ler och berättar att de gröna fingrarna troligen är ett arv från hennes morfar.
– Han var trädgårdsanläggare och som liten älskade jag att vara i mormors och morfars trädgård. Det var en klassisk skånsk trädgård med välklippta buxbomshäckar och labyrintgångar.
Husie Blomstershop var till salu och Anita Ekman Norrman slog till. Det nya livet som blomsterhandlare innebar många nya utmaningar, inte minst att lära sig blomsterbindning och skapa arrangemang.
– Jag fick snabbt gå ett antal kurser för att lära mig det jag inte kunde. Det var roliga, men rätt slitiga år.
I oktober 2014 sålde hon sin affär och betraktar numera sig själv som blomsterpensionär.
– Ja, nu har jag jobbat så mycket och nu vill jag bara njuta av allt vackert jag har. Inte en enda blomma är till salu!
Att våga göra förändringar är ett motto i livet. Hon följer en liten tumlande humla med blicken.
– En förändring öppnar för så mycket annat. Jag brukar tänka så här: vad är det värsta som kan hända? Det brukar aldrig vara så farligt. Och man lär sig mycket.