Om någon frågade mig när det är bäst som i kolonin skulle jag svara att det är många dagar. Det är den första övernattningen under yllefilt, när vattnet inte ens är på än. Det är soliga sommardagar när barnen badar i poolen, bygger kojor och dricker saft med bulle och leken bara fortsätter och fortsätter. Det är dagar som avslutas med kvällspromenad och plock av ängsblommor.
Men allra bäst är de dagar då det regnar, som det gör när jag skriver det här. Jag verkligen älskar när regnet öser ner.
Det kan ha att göra med minnen av barndomssomrar då regnet gjorde att vi stannade inne och bara spelade spel och läste timme efter timme. Det fanns inte ens krav om att gå och bada. Vi bodde i en stuga ett par veckor några somrar när jag var mitt uppe i den främsta bokslukaråldern. Maria Gripes och Enid Blytons böcker var bland de som slukades. De vuxna klagade nog en del på vädret, själv fattade jag inte varför.
Det är något väldigt mysigt med att vara inne i en stuga och höra regnet smattra mot fönsterbleck och tak. Till och med katterna fattar grejen och verkar kura och mysa extra mycket.
Faktum är att jag gillar det så mycket att jag blev lite sur när det åskade och regnade tre nätter i rad vid midsommar – och vi var bortresta för firande i en annan landsända.
I koloniområdets Facebookgrupp lade grannar upp bilder på hur himlen såg ut när ovädret närmade sig, och jag grämde mig lite. Över huvud taget är vädret alltid lite närmre i kolonistugan. Det ger en känsla av att bo på landet på riktigt.
Hela min barndom var jag fullständigt övertygad om att det var vad jag skulle göra som vuxen: bo på landet med mängder av djur. Hela gymnasietiden var jag i stället övertygad om att jag skulle bo på Söder i Stockholm när jag blev vuxen. Nu vet jag att det blev en lägenhet nära Möllevången i Malmö, ett barn, en kolonistuga och två katter.
Möllan är ju ibland ansett vara Malmös motsvarighet till Söder och att ha en kolonistuga är ju lite som att bo på landet. Och två katter räcker gott och väl. Så det blev väl någorlunda som jag tänkt.
Det sköna med kombinationen lägenhet och stuga är att kunna välja. Det osköna är att ibland tvingas välja.
Som när vi kom hem efter midsommar och bara skulle vattna växterna i stan och packa om. På gården hade grannarna ordnat grillfest och halva huset var med. Klart jag inte kunde dra till stugan så snabbt då. Men senare på kvällen, då åker jag oftast ändå. För inget slår sömnen i kolonistugan.
På många sätt älskar jag att bo mitt i stan, att lätt kunna träffa vänner, gå på teater, konserter eller restaurang och sedan gå eller cykla hem. Men staden stressar också, Därför blir stugan gärna stället där jag slappnar av. Jag behöver lugnet där, med kvällspromenader i området och plock av blombuketter, soliga dagar och dagar med regn mot stugtaket.
När jag sedan fått lyssna länge på fågelkvittret, kan jag åter kolla vad som händer på Malmö sommarscen, om det är någon konsert som jag inte vill missa. Då har solen förhoppningsvis börjat skina.