LUNDAVÄGEN/MALMÖ.
Malmös äldsta och minsta koloniområde hotas sedan ett år tillbaka av rivning för att ge plats för ny bebyggelse vid Värnhem.
– Den här miljön går aldrig att ersätta, säger Mathias Hansson i projektgruppen Rädda Lundavägen.
Lundavägens koloniområde mellan järnvägen och gamla Bilia är inte större än en fotbollsplan. Men det är tillräckligt stort för att vara attraktiv byggmark. För ett år sedan kom chockbeskedet att koloniområdet hotas av rivning när Malmö stad vill ändra detaljplanen för att tillåta flerbostadshus på gamla Bilia-området. I samband med att Östervärns station byggs ut är ett förslag att erbjuda ett sammanhängande markområde för nybyggnation.
Koloniföreningen mobiliserade direkt en projektgrupp för att rädda området och har redan fått ett stort stöd. Över 1 500 namnunderskrifter har samlats in och politiska partier har bjudits in till kolonin för att se vad det är man har att besluta om. De senaste helgerna i juni har man haft öppet för allmänheten, vilket lockat många besökare.
– Alla som kommer hit är lika förundrade över hur man kan komma på tanken att riva den här oasen, säger Mathias Hansson, koloni-ägare sedan tre år och en av de drivande i Rädda Lundavägen. Vi vill att man skyddar dessa kulturhistoriska platser genom att införa ett skydd i detaljplanen.
Koloniföreningen Lundavägen är Malmös äldsta och etablerades 1905, vilket står på de båda höga grindarna till kolonin. Det märks direkt att det här är ett område som anlades innan man började skapa koloniträdgårdar efter linjal och rutmönster. Här finns 28 stugor och ingen lott eller hus är det andra likt. Den smala grusgången slingrar sig fram i mjuka svängar, träd och buskar har fått växa sig yviga och lummiga. Här finns stora fruktträd, varav ett är ett minst 100 år gammalt päronträd som fortfarande bär frukt.
Allt är i miniformat. Lotterna är mellan 56 och 456 kvadratmeter, genomsnittsstorlek är cirka 200 kvadratmeter. Stugorna är som små pepparkakshus och snickarglädjen är påtaglig.
David Williams, ordförande i Lundavägens koloniförening, har precis kånkat in ett par begagnade pallkragar som ska fungera som kaninskydd. Han suckar över att odlarna inte är de enda som uppskattar grödorna som odlas här. Sedan pekar han på en liten rödmålad stuga med vita knutar och spröjsade fönster.
En raritet från Baltiska utställningen 1914.
– Den stugan är minst 100 år gammal. Nu håller vi på att återställa fasaden i sitt ursprungliga skick. Tidigare ägare hade spikat masonit på väggarna, men den har vi tagit bort, säger han.
Lite längre bort ligger ”Tant Karins” rosenträdgård, som numera har nya ägare. Tant Karin var en passionerad rosenälskare som reste på blomsterresor runt om i Europa och planterade säkert 70 olika sorters rosor i sin trädgård, berättar David Williams.
– Hon dokumenterade allt om sina rosor. Sådant är oersättligt.
Hela koloniområdet uppvisar en biotop som tagit över ett sekel att växa fram. Frågan är om den överhuvudtaget skulle gå att återskapa idag, fortsätter David Williams som haft sin egen koloni i tjugo år.
– Titta på det här persikoträdet, säger han och visar på en gren full med början till små ludna frukter. Bara att få ett sådant här träd att trivas och bära frukt. Förra året plockade vi persikor stora som tennisbollar.
För att skydda mot vandalisering är området inhägnat och låst. Detta har anförts som ett skäl mot att ha kolonin kvar – allmänheten har inte tillträde.
– Det här är en ömtålig miljö och det handlar om trygghet för de som har sina trädgårdar och odlingslotter här. En lösning är att ha öppet vissa tider så man kan passera igenom, säger Mathias Hansson.
Skräckscenariot är att det händer samma sak som med koloniområdet på andra sidan Södra Bulltoftavägen. Det jämnades med marken för drygt femton år sedan och ligger fortfarande obebyggt. Ett beslut som ingen kan känna sig stolt över. Med tanke på att intresset för stadsodling i det närmaste exploderat på senaste tiden, så borde det ligga i allas önskan att befintliga odlingar värnas istället för rivs, menar Mathias Hansson.
– Vi vill ha en dialog och samråd med beslutsfattarna för att bevara området.
Apropå att politiska partier bjudits in till koloniföreningen, så är det bara ett enda av dessa som ännu inte kommit:
– Det är socialdemokraterna. De har en stående inbjudan att komma hit.
Föreningen vill att det gamla och nya ska samexistera
Rädda Lundavägens förslag i korthet:
”Skydda Lundavägens Koloniområde i detaljplanen. När Östervärns station, vid Midhem/Kirseberg, byggs ut finns planer på att riva Malmös äldsta koloniområde. Enligt SCB är Malmö den stad i Sverige som har minst grönområde. Vi behöver ha kvar grönskan. Låt oss skydda dessa kulturhistoriska platser genom att införa skydd i detaljplanen.
Vi vill att en utredning tillsätts där alternativ till rivningen av Lundavägens Koloniområde undersöks. För och nackdelar måste sakligt utredas, framförallt ska det utredas varför inte området kan integreras med nybyggnationen?”
Arrendet för koloniföreningen går ut 2018 och har inte förlängts, vilket tidigare har skett med fem år i taget.
Karolina Skog, miljöpartiet, är ordförande i stadsbyggnadsnämnden och har själv inte varit och tittat på Lundavägens koloniområde.
– Det här handlar om att ta fram en fördjupad översiktsplan över området och det är en process som tar lång tid. Närmast ska planförslagen ställas ut. När det är relevant att ta ställning till det slutgiltiga förslaget, kan det säkert bli aktuellt att komma ut och titta.
Så i nuläget ser hon ingen anledning till oro för kolonisterna.
– Det är en lång process innan man kommer så långt som till att bevilja ett bygglov. Så kolonisterna kan både skörda i år och sätta nya frön nästa år, säger hon.